Fina ni

Det är så förbannat skönt att höra att andra tänker som jag, att det finns folk som inte tycker jag är knäpp. Tack så evinnerligt. Jag vädrade detta med min gravida vän S igår kväll och det visade sig att även hon kunde förstå och inte alls tyckte mina tankar var obefogande. Det, tillsammans med era tankar och råd, fick mig att ta ett beslut. När J kom hem tog vi ett skumbad och jag berättade. Jag vill försöka få två tätingar. Han sa att han tyckte att det slutgiltiga beslutet låg hos mig, eftersom det är jag som ska plugga, men att han skulle tycka det var jättemysigt att försöka få två barn på raken (han vill ju gärna ha 4!). Så nu känner jag ett visst lugn. Ett beslut är taget. Skolan kan vänta. Det är inget som säger att planen kommer att gå som vi tänkt, vi kanske inte kan få fler barn eller livet förändras på annat sätt. Men vi har en plan som får mig att le.