Apropå det sociala livet

Så var jag bjuden hem till en kompis i fredags på Afterwork (hurra!) och såg framemot det hela veckan. Och det var verkligen trevligt och allt. Jag köpte alcoholfri öl och kände mig förvånadsvärt pigg hela kvällen.

I min kompis etta satt vi 8 tjejer och pratade och åt och hade trevligt. De första 2 timmarna så var inte röken så jobbig, jag var närmast sugen på att ta en (men gjorde det inte). De var rara och frågade emellanåt om det var jobbigt, om det skulle stå vid fönstret. Men nej. Jag ville inte ha special treatment. Den tredje timmen började det bli jobbigt. Jag gick in på toaletten för att andas 'frisk' luft. Jag hade bestämt innan att inte säga något hur jobbigt den än blev, utan i sånt fall hellre gå hem. Jag kämpade i nån timme till innan jag kastade in handduken. Det går att sitta i ett rum med 6 rökare. Om man röker själv. Men shit vad jobbigt det blir när man inte röker själv.

Och det dåliga samvetet för bebisen? Jag resonerade som så, att om alla barn som utsätts för passivrökningen en kväll blir missbildade, så skulle vi inte få många friska barn. En kväll för mammas skull. Jag behövde verkligen bara få vara samma gamla jag. Bebisen hämnades genom att inte sparka alls när jag skulle impa på en av tjejerna och låta henne känna. Men vi är vänner igen, Parvel och jag och han/hon har sparkat som vanligt efter det ( phuuuuuuuuuuw!).

Men hur mycket mina kläder, min hud och mitt hår än luktade rök när jag kom hem (och slängde mig i duschen), så var det värt det. För nu när frågan kommer så sällan, så måste man fånga den och njuta av den som en mogen frukt. Varesig man är hungrig eller inte.