Det har varit hemska dagar. Blödningarna försvann och kom tillbaka. Och igår försvann illamåedet och tröttheten och brösten kändes mycket mindre ömma... Jag har berättat för en av mina bästa vänner som väntar sitt 4de barn, för att kunna få stöd, och gråtandes berättat jag igår för henne om min oro och hon sa att de kan hända, att det kan försvinna och komma tillbaka. Nu på morgonen så mår jag illa igen, till min glädje. Men nu vågar jag inte alls vara glad och tro på den här graviditeten. Trots att jag i grunden är så glad och lycklig. Väldigt konstig känsla.
Det här är tortyr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, jag är precis här nu! Känner precis som du, att jag knappt kan tro att det är sant fast två test visat plus - jag känner ju knappt nånting! Hoppas att det går lika bra för mig som det har gjort för dig.
Va roligt! Grattis! Det har ju gått väldigt bra än så länge och nu är det två veckor kvar :) LÄNGTAR!
Det är väl lite konstigt hela vägen, men där du är nu är nog det konstigaste. Allt är som vanligt, men ingenting är som förut eller kommer bli som förut. kram
Hej igen, några veckor senare. Tack för dina peppande ord. Nu är jag i vecka 14 och mycket gladare och lugnare. Det ska bli så spännande att se vem som är inne i mig!
Du har fått en superfin Elsie!
Kram
hej erika! va roligt att höra! hoppas resten av gravidititen flyter fram smärtfritt och är härlig! kram
Skicka en kommentar