En av de tråkiga sakerna med graviditet (förutom oro för missfall och illamående) är att man måste hålla det hemligt så länge. Att inte få berätta på jobbet, för vänner, för familj är plågsamt. Allt jag vill är ju att berätta för alla hur våra liv kommer att förändras. För det är ju inte bara mig och J det påverkar. Alla som finns i mitt liv kommer ju att påverkas. Jag hoppas ju såklart på ett posetivit sätt, men precis som Cecilia Blankens på Expressen så finns ju förstås misstankar att en del kommer att tycka att det är dålig tajming, osmart drag rent karriärsmässigt och andra kommer helt enkelt tycka att jag tar ännu ett steg bort ifrån dem (ett par gamla kompisar som mer och mer valt bort mig sen jag träffade min pojkvän).
Men hur det nu än är, hur folk än kommer att reagera, så vill jag bara få berätta. Jag vill inte bära en hemlighet som är så fantastisk, så stor och livsomvälvande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar