måndag 3 november 2008

En veckas in the know

6 veckor + 2 dagar

En vecka sen det första testet visade 2 röda streck. I fredags efm kom det små blödningar som såklart fick mig att tro att allt var över. Jag sa att jag kände mig sjuk och gick hem från jobbet en timma tidigare. Det var en hemsk hemresa. Passerade apoteket, köpte ett nytt test. Sambon J var hemma, som tur var. Vi pratade en stund, han tyckte vi skulle vänta, men jag kunde inte. Två streck igen. Rosa den här gången. Obeskrivlig glädje.
Eftersom det var fredags kväll vid det här laget så fanns det ingen mödravård att ringa till. Jag surfade runt på nätet och läste om massa av kvinnor som gått igenom samma sak som jag. Varför pratar ingen om det? Varför berättar ingen att du kan ha små eller stora blödingar genom hela graviditieten utan att det är någon fara? Jag ringde sjukvårdupplysningen, fick vänta 15 minuter och fick sen samma svar av henne. Det är vanligt och så länge man inte måste byta binda mer än 2 gånger per dag och inte har kraftiga smärtor i livmodern så är det ingen fara. Klart att det finns risk för missfall, annars skulle man inte sitta här i sin ensamhet med sin stora fantastiska hemlighet utan springa ut och berätta för ALLA. Men att man kan ha blödningar, mycket eller litet, en kort period eller under hela graviditeten, det är inget man pratar om. Sånt här borde man få veta i sexualupplysningen påpekade J, och jag är beredd att hålla med. Även mannen, den blivnade pappa borde veta allt sådant.
Tisdag nästa vecka ska jag till min gynekolog. Funderar på att kontakta närmaste Mama mia istället, men jag vet inte ännu. Illamående har funnits sen nån dryg vecka, men denna morgon är det värre än innan. Kommer att bli svårt att dölja detta på jobbet.
På onsdag kväll ska jag träffa en av mina bästa vänner som vetat om att jag vi försöker bli gravida. Det var hon som fick mig att gå och köpa ett graviditetstest på måndagkvällen, så när hon hörde av sig igår och undrade hur jag mådde insåg jag att varken skulle vilja eller kunde ljuga för henne. Men det känns underbart och skönt att få berätta för någon, en vän.

Nu måste jag sminka mig lite och gå till jobbet. Fy fan va trist.

Inga kommentarer: