God jul och allt

Imorgon åker jag på 2 veckor semester. Med hoppningen att komma hem med historier om en illamående-fri-semester.
Inget bloggande blir det nog så God Jul och allt det där!

Två dagar till avresa

Om två dagar åker vi till solen, vita stränder och sovmornar. Jag har inte ätit några sjösjukepiller sen i fredags, men kommer ta med mig dem på semestern. Jag tänker inte vara sjuk på semestern. Jag vägrar.

Sista måndagen innan semestern

Åh. På fredag morgon sitter jag och J och delar av min familj på Arlanda och väntar på att få gå ombord på ett plan till USA. En vecka på ett kryssningsfartyg med sol och bad och sen en vecka i Florida med besök på Kennedyspacecenter, nöjesfält och annat skoj. Och, ja, just det, julafton. Så skönt att slippa i år. Fast jag kommer vilja fira dubbelupp hemma nästa år när den lilla människan i mig är 6 månader och ska få sin första julklapp på sin första jul. Men just nu ligger fokus på att överleva de närmaste 4 dagarna så att det blir fredag morgon någon gång.

Jag har levt utan piller hela helgen och det känns bra. Men jag mår illa nu. Jag hoppas att det ska gå över under morgonen. Pillerna ligger i väskan om paniken skulle komma.

Skulle försöka komma i tid till jobbet idag (8.30), men så som det känns i magen nu kommer jag bli sen...

En mycket bra kväll

Igår var jag bjuden på middag hos en av min bästa kompisar. Jag fick jag en jättefin middag, en överaskningsgäst och några fina presenter. En massa prat senare dansade vi loss till Dr Alban's greatest hits och andra gamla godiar. Jag mådde lite illa vid middagen men sen var det som bortblåst och stannade borta resten av kvällen. Vid halv tolv åkte vi till ett grymt bra kareokeställe där de hyrt ett rumt till oss och sjöng tills jag tappat rösten och inte kunde stå på benen av trötthet. Halv tre satt jag i en taxi hem, med presenterna bredvid mig, och insåg att så här kul hade jag inte haft på år och dar. Och helt utan alcohol. Iallafall i mig. Desto mer i de andra :) Trött var jag men så himla glad.

Och idag mår jag oförskämt bra. Helt utan piller. Och ska på julpyssel och få träffa min underbara gudson och hans fina syskon. Jiiipiii!

Rättelse

Häromdagen skulle jag på middag och berätta för några kompisar. Tyvärr vart en av dem sjuk så vi sköt upp den till ikväll. Så nu ikväll jag få berätta för ytterligare 2 stycken. Försökte ringa en tredje vän som bor i USA igår kväll för att berätta, men fick inte tag på henne.

Ja, det här var ju ett rätt oviktigt inlägg. Oh well. It's my blogg and I write what I want, write what I want...

Läsa bör man annars dör man

Igår berättade jag för två fd kollegor. Den ena har en 2 1/2 åring och en av de första sakerna hon frågade var vad jag läste för böcker. Och då menade hon inte vilka romaner jag liggande på nattduksbordet, utan GRAVIDITETSBÖCKER.

Jag trodde att när jag skulle bli gravid så skulle jag plöja igenom alla böcker om graviditet och småbarn. Att intresset lixom skulle komma av sig självt. Så är det inte. Visst googlade jag mina symptom varje morgon de 2 första veckorna. Och ja, det ligger en gravidtidning nedanför min säng och en av mina vänner lånade mig en bok som heter "Allt din doktor inte berättar om din graviditet" av någon amerikans kvinna som jag faktiskt läser lite ur varje dag. Men just nu ligger mitt min fokus på två saker; 1) stävja illamåendet (det är bättre med tabletterna, men jag mår fortfarande illa) 2) hitta något att ha på mig som jag inte ser vidrig ut i (de säger att man ser ut som sig själv fast med större bröst första tre månaderna, så är det INTE för mig. Jag är helt uppsvullen vid mage och tarmar och ser ut som om jag gått upp 7 kilo, fast jag bara gått upp ca 2 kg). Jag har ingen bra koll på vad man får och får inte äta (och såg fasan i ögonen på tjejen med barn när jag sa att jag trodde det var ok att ta ett glas vin när man var gravid förrut), jag har vill inte prata om förlossningen (ännu) och trodde det var ok att åka berg och dal bana till man kräks så här tidigt i graviditeten (det fick samma kvinna mig att lova att kolla upp med min barnmorska). Jag är helt enkelt inte så där som jag trodde jag skulle vara. Jag trodde väl att jag automatiskt skulle få lite mer modersinstinkt och lixom bli en lejonmamma över min mage och livet där inne. Men. Jag fattar knappt att jag ska bli mamma, tänker mest på mitt eget illamående, mina trista outfits och oron över hur det ska bli sen (Plugga? Karriär! Framtid...). Men som en mamma till en blivande så fick jag lite boktips. Men som det flum jag är minns jag bara en titel; 'Från A till bebis', den ska tydligen vara jätterolig. Jag längtar mest efter att få börja läsa om något annat än dåligt sexliv, bristen på snygga mammakläder och graviditetssymptom. Allt det där är ju min vardag. Ge mig en roman om en person som inte liknar mig alls, är med om saker jag är ljusår i från och tänker och känner vem som helst utom mig. Dit in vill jag försvinna för en liten stund, tack!

Boktips? (Ja, både graviditets och vanliga böcker går bra)

ps. idag går jag in i v. 11 HURRA!

Dagens dilemman

Inatt drömde jag att jag fick mensliknande blödningar. Jag blev jätterädd och vaknade med drömmen surrandes i huvudet. Men trots detta känner jag inte direkt oro. Får man säga så? Får man erkänna att man inte tror att något dåligt kommer att hända? Nej, egentligen inte. För då straffas man genom att något dåligt händer. Eller är jag bara löjligt vidskeplig och fånig? Förmodligen.

Försökte mig på ett par vanliga byxor nu på morgonen. Visst passar det, men allt som trycker det minsta någonstans på min mage är så ofantligt jobbet att jag efter bara 5 min var tvungen att slita av dem och glida ner i ett par tajts. Bara en vecka och en dag kvar tills jag åker på solsemester på ett kryssningsfartyg en vecka och sen en vecka och hälsa på släkt i Florida. Fy fan va skönt det ska bli, hoppas bara att illamåendet är bättre då och att jag inte känner mig så svullen... Jag kommer inte känns mig direkt sexig i bikini som det ser ut just nu....

Ikväll ska jag träffa ett par gamla kollegor på ett glas vin. Ja, det vet ju såklart inte om att jag är gravid. Inget vin för mig. En Coca-cola light tack (ja vet, livsfarligt!). Hoppas jag kommer ha ork, för kvällarna är ju mest en långsträcka mot sängen nu för tiden och nu ska jag bort både Torsdag och Fredag kväll...

Oro, Svullenhet, Trötthet. Mina största fienden just nu.

Medan du sov

Igår somnade jag kl 21. Och då hade jag velat gå och lägga sen kl 19. Jättecharmigt och en rejäl kick för kärlekslivet. Nja. Tur att vi känner varann och älskar varann för det här är en prövotid. Kanske är det därför kvinna ska må så förjävligt, för att testa om mannen klarar av det nya tuffa livet, is he tough enough lixom? Nej, ursh vilken förlegad och omodern tanke. Som om vi kvinnor skulle vara så jävla perfekta, I think not.

Jag fortsätter med pillrena, så länge som jag måste. Det går inte annars.

Jag har känt mig posetiv ett tag nu men nu känner jag mig lite nere igen. Jag kan bara använda hälften av garderoben, inte för att jag gått upp så himla mycket utan för att magen är så svullen och känslig att jag inte ha använda mer än hälften av mina kläder. Det låter som ett löjligt problem, men när man känner sig nere och mår illa hela tiden så hjälper det inte av att känner sig ful. Jag längtar så jävla mycket efter att det här ska gå över och jag ska få tillbaka en del av mitt liv och kunna njuta av att vara gravid.

Hmmm, har ni hört den förut? Samma klagomål varje dag känns det som...

Utan piller

Jag försöker att leva utan pillerna så ofta det går och idag är en sån dag. Den sista jag tog tappade sin verkan igår förmiddags. Under dagen gick det ganska bra ändå. Idag på morgonen känns det lite shaky, men jag ska försöka hålla mig borta.

Besöket på Södra BB igår gick bra. Enligt J var jag lite frånvarnade och konstigt. Men jag tror jag vet varför. Kvinnan som tog emot oss, som nu kommer vara en del av det team som kommer att vara med mig hela vägen fram tills att vi förhoppningsvis åker hem med en frisk och kry bebis, rosiga om kinderna (hahaha), var väldigt moderlig och mjuk, nästintill mesig (missförstå mig rätt här). Men saken är att jag känner mig så bortkommen i allt det här så jag gillar det. Jag fattar lixom fortfarande inte vad det är som händer. När vi gick därifrån sa jag till J att det känns som att jag fejkar alltihopa och närsomhelst ska de komma på mig. Så är det givetvis inte (om jag inte haft en 9 veckors lång influensa). Men jag fattar lixom inte allt det här och jag vet ju inget om att vara gravid och föda barn, blodprov, förbjuden mat och föräldrakurser. Det känns som att när bebisen väl kommer ut så vet jag vad jag ska göra, men innan dess??? Jag har inte en susning. Så när den här moderliga kvinnan pratar med mig med sin mjuka röst och snälla ögon bakom glasögonen så kurar jag ihop mig och blir som ett litet barn som vill vaggas in i trygghet. Så det var nog det som J tyckte var frånvarande. Plus att jag mådde lite illa och då är man konstant lite frånvarande.

Ikväll ska jag berätta för några kompisar att jag är gravid. Vi ses väldigt sällan, så en av mina bästa vänner har ordnat så vi allihop ska ses hemma hos henne på middag. Rart av henne.

ps. Humöret. Hallå! Jag har blivit en sån bitch. Jag och J tjafsar typ aldrig men nu blir jag sur och vresig över minsta lilla och det smittar. Ursh. Men vi somnar inte osams iaf, speciellt som det vi tjafsar om bara är oviktiga småsaker. Men ursh va trist det är.

Besök nr 1

Idag kl 14 ska jag och J vara hos barnmorskan på vårt första besök. Ska bli lite spännande.

Efter lördagens ångesttrista timmar i sängen mådde jag bättre igår. Jag var med en av mina bästa vänner och köpte byxor till henne och det var skönt. Skönt att komma ut, skönt att inte tänka på illamående och annat för några timmar. Jag köpte mig en handväska från Monki och en sjal från HM. Några andra typer av kläder känns dumt att köpa nu. Jag vet inte hur min kropp kommer se ut om 2 månader. Jag vet att jag kommer vara tvungen att köpa några plagg anpassade för en större mage, men förhoppningsvis kan jag bära en del av mina gamla kläder oxå. Ett problem med det är att jag i princip bara har tajta kläder med hög midja, eftersom jag klätt mig så i 3-4 år nu. Och hög midja är inget för den gravida, då den midja man en gånga hade försvinner och innan dess är magen lika känslig som ens humör. Trycker man på bara det minsta så brister det.


Idag måndag mår jag ok. Jag tog en tablett igår kväll och hoppas ju såklart slippa ta en ny på förmiddagen, men utesluter inget. Jag kan inte må som jag gör och föra ett normalt liv, än mindre gå på besök hos barnmorskan. Nej, jag får gå på tabletterna så länge det behövs.

Jag är nu i veckan 10 (9+3 enligt den nyaste beräkningen) vilket ger mig hopp. Om två veckor kan det vara över. Det är inte säkert, men det är det enda som får mig att orka just nu, så jag har bestämt att det ska vara över i v 12. Sen får vi se hur det går med det.