Utan piller

Jag försöker att leva utan pillerna så ofta det går och idag är en sån dag. Den sista jag tog tappade sin verkan igår förmiddags. Under dagen gick det ganska bra ändå. Idag på morgonen känns det lite shaky, men jag ska försöka hålla mig borta.

Besöket på Södra BB igår gick bra. Enligt J var jag lite frånvarnade och konstigt. Men jag tror jag vet varför. Kvinnan som tog emot oss, som nu kommer vara en del av det team som kommer att vara med mig hela vägen fram tills att vi förhoppningsvis åker hem med en frisk och kry bebis, rosiga om kinderna (hahaha), var väldigt moderlig och mjuk, nästintill mesig (missförstå mig rätt här). Men saken är att jag känner mig så bortkommen i allt det här så jag gillar det. Jag fattar lixom fortfarande inte vad det är som händer. När vi gick därifrån sa jag till J att det känns som att jag fejkar alltihopa och närsomhelst ska de komma på mig. Så är det givetvis inte (om jag inte haft en 9 veckors lång influensa). Men jag fattar lixom inte allt det här och jag vet ju inget om att vara gravid och föda barn, blodprov, förbjuden mat och föräldrakurser. Det känns som att när bebisen väl kommer ut så vet jag vad jag ska göra, men innan dess??? Jag har inte en susning. Så när den här moderliga kvinnan pratar med mig med sin mjuka röst och snälla ögon bakom glasögonen så kurar jag ihop mig och blir som ett litet barn som vill vaggas in i trygghet. Så det var nog det som J tyckte var frånvarande. Plus att jag mådde lite illa och då är man konstant lite frånvarande.

Ikväll ska jag berätta för några kompisar att jag är gravid. Vi ses väldigt sällan, så en av mina bästa vänner har ordnat så vi allihop ska ses hemma hos henne på middag. Rart av henne.

ps. Humöret. Hallå! Jag har blivit en sån bitch. Jag och J tjafsar typ aldrig men nu blir jag sur och vresig över minsta lilla och det smittar. Ursh. Men vi somnar inte osams iaf, speciellt som det vi tjafsar om bara är oviktiga småsaker. Men ursh va trist det är.