Läsa bör man annars dör man

Igår berättade jag för två fd kollegor. Den ena har en 2 1/2 åring och en av de första sakerna hon frågade var vad jag läste för böcker. Och då menade hon inte vilka romaner jag liggande på nattduksbordet, utan GRAVIDITETSBÖCKER.

Jag trodde att när jag skulle bli gravid så skulle jag plöja igenom alla böcker om graviditet och småbarn. Att intresset lixom skulle komma av sig självt. Så är det inte. Visst googlade jag mina symptom varje morgon de 2 första veckorna. Och ja, det ligger en gravidtidning nedanför min säng och en av mina vänner lånade mig en bok som heter "Allt din doktor inte berättar om din graviditet" av någon amerikans kvinna som jag faktiskt läser lite ur varje dag. Men just nu ligger mitt min fokus på två saker; 1) stävja illamåendet (det är bättre med tabletterna, men jag mår fortfarande illa) 2) hitta något att ha på mig som jag inte ser vidrig ut i (de säger att man ser ut som sig själv fast med större bröst första tre månaderna, så är det INTE för mig. Jag är helt uppsvullen vid mage och tarmar och ser ut som om jag gått upp 7 kilo, fast jag bara gått upp ca 2 kg). Jag har ingen bra koll på vad man får och får inte äta (och såg fasan i ögonen på tjejen med barn när jag sa att jag trodde det var ok att ta ett glas vin när man var gravid förrut), jag har vill inte prata om förlossningen (ännu) och trodde det var ok att åka berg och dal bana till man kräks så här tidigt i graviditeten (det fick samma kvinna mig att lova att kolla upp med min barnmorska). Jag är helt enkelt inte så där som jag trodde jag skulle vara. Jag trodde väl att jag automatiskt skulle få lite mer modersinstinkt och lixom bli en lejonmamma över min mage och livet där inne. Men. Jag fattar knappt att jag ska bli mamma, tänker mest på mitt eget illamående, mina trista outfits och oron över hur det ska bli sen (Plugga? Karriär! Framtid...). Men som en mamma till en blivande så fick jag lite boktips. Men som det flum jag är minns jag bara en titel; 'Från A till bebis', den ska tydligen vara jätterolig. Jag längtar mest efter att få börja läsa om något annat än dåligt sexliv, bristen på snygga mammakläder och graviditetssymptom. Allt det där är ju min vardag. Ge mig en roman om en person som inte liknar mig alls, är med om saker jag är ljusår i från och tänker och känner vem som helst utom mig. Dit in vill jag försvinna för en liten stund, tack!

Boktips? (Ja, både graviditets och vanliga böcker går bra)

ps. idag går jag in i v. 11 HURRA!