Medan du sov

Igår somnade jag kl 21. Och då hade jag velat gå och lägga sen kl 19. Jättecharmigt och en rejäl kick för kärlekslivet. Nja. Tur att vi känner varann och älskar varann för det här är en prövotid. Kanske är det därför kvinna ska må så förjävligt, för att testa om mannen klarar av det nya tuffa livet, is he tough enough lixom? Nej, ursh vilken förlegad och omodern tanke. Som om vi kvinnor skulle vara så jävla perfekta, I think not.

Jag fortsätter med pillrena, så länge som jag måste. Det går inte annars.

Jag har känt mig posetiv ett tag nu men nu känner jag mig lite nere igen. Jag kan bara använda hälften av garderoben, inte för att jag gått upp så himla mycket utan för att magen är så svullen och känslig att jag inte ha använda mer än hälften av mina kläder. Det låter som ett löjligt problem, men när man känner sig nere och mår illa hela tiden så hjälper det inte av att känner sig ful. Jag längtar så jävla mycket efter att det här ska gå över och jag ska få tillbaka en del av mitt liv och kunna njuta av att vara gravid.

Hmmm, har ni hört den förut? Samma klagomål varje dag känns det som...