Dagarna känns mer eller mindre som vanligt. Men jag börjar mig uttråkad. Jag saknar och längtar efter något spännande. Jag vill göra något roligt, farligt, busigt. Och billigt. Men allt jag kan komma på innebär fara för barnet. Jag vill längtar efter enkla saker som en tjejmiddag med (för mycket) rödvin, mögelost och ciggaretter. Jag längtar komplicerade saker som att vandra i djungeln, klättra i berg och träd, dyka i korallrev. Jag tror att jag har som en liten mini-mamma-kris. Jag tror att jag innerst inne är rädd att jag aldrig mer ska få göra de där sakerna. Jag är tom rädd att jag inte ska vilja göra det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var mina första tankar när jag blev gravid. Fan, födseln ligger mitt i en festival jag skulle gå på liksom! Och hur luffar man runt i australien med en unge? Du är inte ensam kan jag lova...
Btw, bra att du speglar en normal sida hos gravida och inte den "rosenröda" delen :)
skönt att höra...
och tack, så roligt att du gillar det jag skriver.
Skicka en kommentar