Studiebesök

Igår var jag på Gravid-Yoga med min gravida kollega S. Hon är två veckor före mig, men när jag ränner runt och ser flebbig ut går hon runt med sin fina rund bebismage. När vi väntar på att få gå in tittar jag mig diskret omkring. Alla är uppenbart gravida. Det är stora runda klotmagar everywhere. När vi alla kommit på plats kan jag konstatera att jag är den enda som inte direkt ser gravid ut. Jag är den enda som lika gärna skulle kunna ha ätit för mycket kakor & pommes. Jag försöker stänga ute alla trista tankar. Men så frågar yogaledaren vilka som är nya och jag tvingas stäcka upp min hand (och alla tittar givetvis på mig). 'Vilken vecka är du i?' Jag stammar fram 'vecka 17' (efter 30 minuter betänktetid). 'När är du beräknad?' Beräknad? Jag har inte ens varit på Ultraljud ännu! Jag blir helt varm och nervös. Jag känner mig som en fejkare. Som om jag bara var där för att titta på alla stora magar. Som om jag inte hade något där att göra egentligen. Jag har ju inte ens fått ett datum. 'Jag har inte fått nåt, jag har inte varit på ultraljud ännu'. Jag kände hur jag blev mindre och rödare och ville glida ut genom springan under dörren ut i hallen, ner för trappen, ut i snönvirvlet och aldrig mer komma tillbaka. 'Men vilken månad är du beräknad till?' propsar hon. Varför fortsätter hon skämma ut mig? TYST! Låt mig yoga ifred! Jag stammar ut '...juli' och hon går vidare till nästa tjej med stor, fin rund mage. Kvar sitter jag med fleecefilten virad runt mig (jag fryser, det gör man inte heller när man är gravid. Då blir man tjock och stor och svettas). Känner mig löjlig. Malplace. Där bland alla blivande mammor kände jag mig helt utanför. Som på studiebesök. Så här ser riktiga gravida ut. Inte som du. Flebbo.