NU börjar känna mig lite mer gravid. Nu är allting lite mer verkligt. Jag har sett honom/henne, min lilla parvel. Mitt barn. Konstiga tanke. Men fin tanke. Jag börjar dessutom längta nåt vansinnigt efter att barnet ska komma ut! Innan jag var gravid så trodde jag att jag skulle älska själva graviditeten och inte alls längta efter barnet så där som jag hörde att folk gjorde. Men jag hade fel (som med så mycket annat...). Jag slänger längtansfulla blickar åt småbarnsmammor och gravida på gränsen till sprängnings stora. Jag vill oxå ha mitt barn hos mig eller iaf veta att det kommer snart. 29 juni är såååååååååååååå långt borta just nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hej sophie! grattis till ditt mirakel! eller ert :) jag har läst på whatalmawears ganska länge nu, så jag tänkte att jag skulle lämna en kommentar. jag gillar verkligen din stil och ditt sätt att skriva. jag ger dig all lycka i framtiden med bebisen och partymannen :) stor kram från en annan sofie.
Hej Sofie! tack för alla fina komplimanger och gratulationer! det värmer så mycket ska du veta!!! Kram!
Skicka en kommentar