Jag vill måla hela världen-jag är på smällen

Nu har jag berättat för närmaste familjen och de regerade med måttlig entusiam. Men jag antar att det är så folk reagerar. Det är ju inte lika stort för dem som det är för mig och den blivande fadern. Men man skulle tro att de som ska bli mormor och morfar mm skulle bli gladare. Men det kanske är så att deras glädje kommer att visa sig när det börjar synas och /eller när bebisen kommer.

En annan lustig sak är att jag de senaste dagarna haft en sån obegripligt stark lust att måla. Jag är ju inte direkt känd för att måla, utan den som gillar att skriva. Men nu är det som en fix ide, jag kan sitta och titta på tv och bara känna hur jag vill ha en pensel i handen, hur jag vill se färgerna flöda på pappret! Jag fattar noll. Den bilvande fadern sa att det kanske är bebisen som vill måla. Det kanske är en bilvande konstnär där inne. Hoppas det :)

Illamåendet var illa igår, men idag verkar det bättre. Födelsedagen började fint. Sambon hade fixat fin frukost, med ballonger, tända ljus och ett par presenter. Dagen var ok, jobbade på, blev bjuden på lunch av en supergullig kollega och blev firad med skönsång och lussebullar på eftermiddagen. Några vänner ringde (en långväga, tack gulle A), men mest kom det gratulationer på facebook. Lite trist måste jag erkänna. Förr om åren så ringde man eller åtminstone skickade ett sms. Jag tror det var 3-4 st som ringde. Några få smsade, men som sagt, de flesta drog iväg ett mail på fejjan. Men man ska inte klaga. Antar jag. Men det gör jag iaf eftersom det är jag som bestämmer här :)

På kvällen hade jag bett mamma med man och barn, pappa med fru och min andra lillebror att komma och äta med oss på ett ställe nedanför vår lägenhet. När alla hade kommit skålade vi alla och när de sippat klart på sina drycker sa jag att jag tyvärr inte skulle dricka den öl jag beställt in (mammas man är snabbtänkt och verkade fatta redan här, de andra såg lite förvirrade ut), 'för vi ska ha barn'. Mer förvirrade blickar. Sen verkade de fatta, och det pratades misstankar en stund innan samtalen gled in på andra saker och jag ville bara skrika; MEN HERREGUD, ERAN DOTTER ÄR PÅ SMÄLLEN, HUR KAN NI PRATA OM NÅGOT ANNAT??? Men jag tog mig samma och betällde in en livsfarlig cocacola istället. Jag fick några mer eller mindre underliga-menfina- presenter, bla ett digital fotoalbum i fickformat, en vacker smörbytta från Rörstrand (60/70tal), en trisslott (som jag såklart inte vann på) och en Rockykalender. Men nu är min födelsedag slut och allt som vanligt igen. Förutom att jag är på smällen. Det är inget som är som vanligt med det.