Åksjuketabletterna dövar illamåendet, men tar inte bort det helt. Dessutom försätter de mig i en sorts apati (eller är det bara graviditeten?). Jag är humorlös. Lam. Men ändå lite sur. Men det värsta är att jag tappat känslan av att vara gravid (om jag nu nånsin haft den). Nu känner jag mig mest som i ett vakum. Inget är kul. Inget är trist. Allt är grått och lagom och mittemellan. Det låter kanske inte så illa, men dagarna är så trista att jag bara vill att de ska gå över. Jag vill inte träffa någon, jag känner mig astjock (men inte på ett mysigt rundmage-sätt) och jag hatar alla mina kläder, jag vill bara sova, läsa eller kolla på film/tv. Det känns som om det varat en evighet och kommer fortsätta en evighet till, men så hoppas jag inte att det blir.
Meningslöshet. Apati. Vakum. Väntan.
Imorgon fyller jag år och kommer säkert att bli besviken på bristen på gratulationer eller presenter. Pessimism är en annan sida av mig som ökat i storlek nu. Härligt.
Meningslöshet. Apati. Vakum. Väntan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar